15 Juni 2010 , Varför?
Jag fattar inte varför man ska behöva vara ledsen och må dåligt. Jag fattar inte varför vi är skapade så. Vad är det för mening med skiten? Det hade varit bättre om man inte kunde bli sårad, det hade varit mycket bättre om man inte kunde bli ledsen liksom. Att slippa må dåligt. Jag tror faktiskt att det gör ondare att bli sårad psykiskt än fysiskt, på ett sätt iaf. Jag hatar att jag alltid förknippar allt med personer. Det är så jävla jobbigt och onödigt. För det förvärrar ju skiten, men ändå blir det så. Jag vill kunna gå in i t.ex. en affär utan att tänka "sist jag var här så var jag här med honom".. blablabla. Onödig skit.
Jag orkar inte vara ledsen. Det tar så jävla mycket på krafterna. Egentligen borde jag inte bli tillsammans med någon för jag vet att det alltid slutar på samma sätt, att jag mår piss. Men ändå vill jag inte vara ensam. Gud vad jag hatar detta. Jag önskar ibland att vi människor var som djur. Att vi hittar den vi ska leva med hela livet och så är det bra med det. Det hade varit jättebra ju. Iaf anser jag att det hade varit bra..
Jag skulle lätt kunna vara med en och samma person hela livet. Jag har inget behov av att hålla på med massa killar. Som t.ex. de som är otrogna och så, jag fattar verkligen inte hur de är funtade i huvudet. Ska man vara otrogen så är det bättre att vara singel, jag fattar verkligen inte sånt. Fast det kanske är för att jag själv aldrig skulle kunna tänka mig att vara otrogen. Det är ganska lustigt att jag fortfarande ändå vill ha någon, jag tänker inte ge upp liksom även om jag blir sårad på vägen, för jag vet att det finns någon för alla där ute. Jag bara vet det. Och jag tänker hitta den killen som det är meningen att jag ska vara med. Så jag tänker inte ge upp kärleken även fast det gör så fruktansvärt ont att bli sårad och lämnad.
Jag var bara tvungen att skriva av mig. Det var rätt skönt. För jag har så galet mycket tankar att jag ibland inte skulle bli förvånad om jag började prata med mig själv om allt till slut haha..
Jag antar att ingen läser det här ändå, så jaa...
Puss hej <3
P.S Jag ska till skolan snart, har skola 13.30 - 16.00. Sen när jag kommer hem ska jag nog inte göra så mycket.. D.S
Jag orkar inte vara ledsen. Det tar så jävla mycket på krafterna. Egentligen borde jag inte bli tillsammans med någon för jag vet att det alltid slutar på samma sätt, att jag mår piss. Men ändå vill jag inte vara ensam. Gud vad jag hatar detta. Jag önskar ibland att vi människor var som djur. Att vi hittar den vi ska leva med hela livet och så är det bra med det. Det hade varit jättebra ju. Iaf anser jag att det hade varit bra..
Jag skulle lätt kunna vara med en och samma person hela livet. Jag har inget behov av att hålla på med massa killar. Som t.ex. de som är otrogna och så, jag fattar verkligen inte hur de är funtade i huvudet. Ska man vara otrogen så är det bättre att vara singel, jag fattar verkligen inte sånt. Fast det kanske är för att jag själv aldrig skulle kunna tänka mig att vara otrogen. Det är ganska lustigt att jag fortfarande ändå vill ha någon, jag tänker inte ge upp liksom även om jag blir sårad på vägen, för jag vet att det finns någon för alla där ute. Jag bara vet det. Och jag tänker hitta den killen som det är meningen att jag ska vara med. Så jag tänker inte ge upp kärleken även fast det gör så fruktansvärt ont att bli sårad och lämnad.
Jag var bara tvungen att skriva av mig. Det var rätt skönt. För jag har så galet mycket tankar att jag ibland inte skulle bli förvånad om jag började prata med mig själv om allt till slut haha..
Jag antar att ingen läser det här ändå, så jaa...
Puss hej <3
P.S Jag ska till skolan snart, har skola 13.30 - 16.00. Sen när jag kommer hem ska jag nog inte göra så mycket.. D.S
